Olaikyrkan

På kartan »

Olaikyrkan var det medeltida Europas högsta byggnad.

De tidigaste uppgifterna om Olaikyrkan är från år 1267. Inte mycket är känt om denna gotiska byggnads uppförande och första tid, men det kan mycket väl ha funnits en kyrka här så tidigt som på 1100-talet, vid den skandinaviska handelsplatsen. Kyrkan fick sitt namn efter den norske kungen Olav II Haraldsson som helgonförklarades av påven. Olav betraktades som sjöfararnas beskyddare. Omkring år 1500 nådde kyrkan en höjd på 159 meter och blev därmed den högsta byggnaden i världen.

Anledningen till att bygga ett så oerhört högt torn var förmodligen att det skulle kunna användas som en navigeringspunkt för sjöfarare. Staden Tallinn blev på så sätt synlig från havet på mycket långt håll. Att bygga så högt har dock sina risker; tornet har träffats av blixten minst åtta gånger och hela kyrkan har brunnit ned tre gånger. Lågorna som slukade byggnaden kunde ses ända från Finland, på andra sidan Finska viken. En rolig anekdot om Olaikyrkan finner vi i Russowkrönikan. År 1547 besökte en grupp kringresande akrobater Tallinn och satte upp en lina från kyrktornet till stadsmuren. Till befolkningens förundran utförde akrobaterna sedan sina konster på linan, högt, högt över marken.

Enligt legenden...

Enligt legenden bestämde sig adelsmännen i Tallinn en dag för att bygga den högsta kyrkan i världen, i hopp om att locka fler handelsresande till staden. Men var skulle man hitta en mästare duglig nog för en sådan uppgift? En storvuxen och tystlåten främling dök då upp från ingenstans och lovade att han skulle bygga kyrkan. Den lön han krävde var dock alldeles för stor för stadens kassakista. Han erbjöd sig då att bygga kyrkan utan betalning – på det villkoret att stadens befolkning kunde gissa hans namn. Främlingen arbetade snabbt och utan att yttra ett ord till någon. Kyrkan var nästan färdig och stadens adelsmän blev allt oroligare för var dag som gick. Till slut beslöt de skicka ut en spion för att luska ut främlingens namn. Spionen fann byggmästarens hem där en kvinna satt och sjöng en vaggvisa för ett litet barn: ”Sov, mitt barn, sov, Olav kommer snart med guld i hand, nog för att köpa månens sand”. Nu kände adelsmännen till mannens namn! Just som han fäste korset på toppen av det branta tornet, ropade de: ”Olav, Olav, korset sitter snett!”. När Olav hörde dessa ord, förlorade han balansen och föll. Sägnen säger att en groda och en orm kom ut ur hans mun där han låg på marken. Att bygga den enorma kyrkan hade krävt mörka krafters hjälp! Trots detta fick kyrkan byggmästarens namn, den döptes efter Olav den helige. Den gigantiska, 159 meter höga byggnaden var verkligen världens högsta, ända till slutet av 1800-talet.